Det är nästan overkligt. 8an är slut. Och det har gått så sjukt snabbt. Det känns som igår då vi var på 7ans skolavslutningen. Och nu är det dags igen. Imorn är det skolavslutning och jag ska få ha på mig min fina klänning igen. Längtar. Och sen är det 9 långa veckor med sommarlov. Eller korta? Har inte riktigt bestämt mig än. Det blir en vecka på den lilla ön Mallorca med Irma&co, en hel del segling, och eventuellt (hoppas, hoppas, hoppas) en resa till Göteborg med Elin, Issa, Anna och Nea och gå på Way Out West.
Sen börjar 9an. Har ännu inte riktigt fattat än. 9an. Jag ska börja 9an. Jag är rädd. Rädd för gymnasieval och nationellaprov. Att man inte får en andra chans. Att allting som görs är slutgiltigt. Att om exact ett år så skiljs kära 8B åt för alltid.
Tänk att en del av oss ska flytta hemifrån efter 9an. Kan inte tänka mig det. Städa, tvätta, handla mat, laga mat, ta ansvar. Helt själv. Jag kan ju knappt göra något av det utan stöd och instrutktioner från mammi och pappi. Och tänk att flytta till en helt ny stad, där man inte känner någon. Visst ifall man har föräldrarna och syskonen med sig. Men helt ensam. Jag tvivlar inte på att man snabbt skaffar vänner. Men ändå. Bara den känslan. Vissa kanske tycker det är befriande, spännande. För mig är det nog mest skrämmande. Eller jag vet inte. Har inte bestämt mig.
Men iallafall så ska jag och min nikon D40 på skolavslutning imorgon. Och det kommer bli bäst. Och sen bär det av till Lollo. Och sen 9 veckor av frihet. Gud vad härligt det låter.
